Har länge funderat på att skriva om hur mitt liv har varit. Det har inte
alltid varit lätt och därför kanske det kan kännas skönt att skriva om det.
Min familj i mitten på 1950-talet.
Pappa Kalle, lilla jag, mina äldre bröder Inge och Per-Ove, Mamma Gerty
Bodde ute på landet där min pappa arbetade i ladugård och
skötte djuren. Goa minnen har jag från den tidiga barndomen då
jag ofta var med pappa i ladugården och idag är jag väldigt glad att
jag fick vara med honom så mycket som litet barn.
1961 flyttade vi till Motala då pappa fick nytt arbete på en
större gård, men samma arbete, att sköta djuren.
Jag gick i skolan, fick en del kamrater som jag lekte med. Det fanns
mycket man kunde göra på en gård och på den tiden när man lekte.
Fantasin flödade och vi barn hade roligt trots att vi mellan varven
kunde vara osams också, men det hörde väl till..
Åren gick och så kom den där morgonen i maj 1969 som jag
ALDRIG ALDRIG glömmer, det var så fruktansvärt, det gjorde
så ont och det var så ofattbart..
13:e maj 1969 dog min älskade pappa ♥ bara 48 år gammal (ung)
Två år innan pappa hade min farmor dött men minns inte hur
gammal hon var, men inte så jättegammal iaf.. året efter farmor dog
min kusin endast tio år han dog av att han fick ström i sig
genom en trasig lampa och kontakt med en frys om jag minns rätt.
Efter pappas död blev vi tvungna att flytta in till stan eftersom det
var en tjänstebostad vi bodde i på gården.
Att flytta till stan efter att ha bott på landet i 15 år var inte bra
för min del.. allt var kaos i mitt huvud efter pappas död, fick aldrig
nån bearbetning pga saknaden efter honom osv.
Jag började skolka från skolan, en del iaf, var ute sent om nätterna och
ibland hände det att jag inte kom hem alls och mamma var hur orolig som helst.
Nu idag förstår jag henne, men långt senare så bad jag henne om förlåtelse
Livet rusade på i inte allt för bra kretsar, när jag var 22 år gifte jag mig
med en alkis och höll på att bli alkis själv på kuppen
Men efter några år i det slumlivet så sa mamma
“ Du får flytta hem till mig om du vill, du kan inte leva så här “
Efter att ha funderat hit och dit så beslöt jag mig en dag iaf att
lämna alkisen och flytta hem till mamma så jag tog med mig min lilla vovve och stack, det var en av dom bästa saker jag gjort i mitt liv..
Sen började ett nytt liv för mig men det kommer nästa gång..
© Bätthan
♥♥♥♥♥..kan inte kommentera..♥♥♥♥♥
SvaraRaderaBill