Ingen lyx precis

 

 

När jag var gift med mina barns pappa så hade vi sommarbarn

som var från Lettland. Första året, 1992, hade vi en kille

hos oss som hette Edijs och han var lika gammal som våran son Micke.

Här är Edijs och jag.

 

Sommaren 1993 så hade vi både Edijs och sen en tjej som hette Inguna och

som var ett år äldre än vår dotter.

Nu har jag ingen bild på henne där hon är själv men det är

Inguna som står till höger i grå tröja och ett förkläde på sig.

 

Nu till det jag tänkte skriva om, sommaren vi åkte för att hälsa

på hemma hos Inguna och hennes mamma och syskon och

året är 1994.

 

Detta är hamnterminalen i Riga sett från båten.

 

Vi hade en kille vid namn Ivars som skulle skjutsa oss så

här tankas bilen upp för en färd på några timmar.

 

Det här huset kom vi fram till efter några timmars bilåkning.

Detta är alltså familjens boningshus med trädgård.

 

Husets baksida.

 

En liten ladugård fanns också och där inne stod en ko.

 

Hö fanns och här brukade barnen sova när det var för

varmt inne i huset berättade dom.

 

Linda tillsammans med några av barnen.

 

Här sitter några av dom vuxna och skalar potatis till middagen

som vi sen blev bjudna på. Fattiga var dom men såååå givmilda.

Vi fick inte åka därifrån förrens vi ätit mat. Maten lagades till på

en gammal vedspis då det saknades elektrisk ström.

 

Innan vi åkte därifrån så var vi tvungna att ta

kort på oss alla. Nästan alla iaf. Men här står vi tillsammans

med mamma Modra och hennes sex barn.

Det här var en resa med mycket känslor och tankar.

Att på ett avstånd som inte är så himla långt ändå få se hur

människor bor och lever. Själva tar vi väl för det mesta allt för givet.

Att ha ett fint hem, vrida på en kran så kommer det varmvatten, elektrisk

ström, tvättmaskin mm. mm.

 

© Bätthan